Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag skulle förrinna i gråt. Förtretad kastade
den unga flickan undan mig och min kruka, och
jag var glad att få dö, jag hade känt nog af lifvets
bitterhet.
Men nu upptog mig en ung gosse, han vårdade
och vattnade mig och ställde mig i solskenet och
kastade solvarma blickar på mig, och nu började jag
rätt åter att trifvas. Jag reste mig i höjden, jag
tänkte på, huru jag skulle bli ett stort präktigt träd,
ja jag tror bestämdt att jag skulle fått blommor
samma år. Men ack, min glada tid var kort.
Den unge gossen reste’ bort. Han gaf mig
åter åt flickan. ,,Vårda Oleandern väl, ser du huru
rask den är nu åter“. Men nu blef det höst och
vinter. „Blommor öfvervintra godt i källare“, sade
flickan, och i källarn kom jag, och der var natt
och mörker, och råttorna uppåto min krona, och
när kökspigan om våren hemtade opp mig. sade
de, som sågo mig: ,,nu är det slut med den olycks-
oleandern“.
Men det var ännu icke slut. Jag stod i köks-
fönstret, man gaf mig stundom litet vatten, solen
såg varmt på mig och småningom började jag åter
vakna ur den domning, som angripit mig. Öfver-
allt slogo fram blad och små skott och alla sade nu:
,,se Oleandern lefver ännu! Ja, men ett träd kan
det omöjligt bli numera. Den måste få vexa till blott
en buske“.
Må vara, kan jag ej bli ett stort träd, så vill
jag gerna vara en liten buske, blott jag finge bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
