Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Bagdad bodde en köpman vid namn Sindbad.
Hans egodelar voro icke stora, men han var rik nog
för att lefva lyckligt med sin hustru Mimm och sina
barn. En dag inträdde Sindbad hos Miriam och
sade: „Se, min vän Ibrahim är död, jag rädes Fa-
tima, hans hustru, har svårt att kunna uppföda sina
bam. Gerna toge jag en af dem till oss, men jag
fruktar att icke ha nog för en person till. Hvad sä-
ger du härom, Miriam?“
„Min herre och min make“, sade Miriam, „icke
skall din önskan möta hinder der din hustru kan
något förmå. Jag kan bära en slöja af simpelt
tyg, i stället för en dyrbar, och likaså barnen. Vi
äro så många att när hvar och en umbär litet af
det goda vi eljest skulle ha, så kan det räcka för
en till“.
„Välan“, sade Sindbad, „äfven jag kan röka
med en billigare pipa. Allt skall gå bra“.
Åter inträdde Sindbad efter en tid till Miriam.
Han var blek och sade bekymrad: „Karavanen, som
skulle hemta mina varor, har blifvit plundrad, jag äger
nu nästan intet, men jag får icke låta! modet falla, jag
vill börja på nytt. Jag äger endast fyrahundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
