Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stolt som Lilameha nu bar då Oikameonna sin
krans.
Men se, sol skiftade med natt. Icke många gån-
ger hade Wischtonnoh flyttat boning, icke många
gånger hade buffeln tågat från skogstrakten till ström-
mens dal, då krossade redan en annan qvinna Wisch-
tonnohs majs, då redde redan en annan qvinna hans
mattor, och Oikameonna egde ej mera ett rum i
Wisclitonnolis wigwam. Se, Oikameonna egde ej ens
hopp, att i den stora andens land få tjena Wischton-
noh, en annan skulle följa honom till de rika jagt-
markerna.
Men tiden nalkades då Wischtonnoh med vår #
stams män skulle taga härnd på Svartfötternas stam
och derföre befallte han, att boning skulle tagas när-
mare till deras område. Och hyddorna flyttades, och
krigarene tågade, och med dem vandrade Wischton-
nolis nya maka; men Oikameonna måste stanna med
de dåliga, med barnen, och Oikameonnas hjerta brände;
Oikameonna var icke gammal, var icke rädd, var
icke ett barn. Lilameha! väl var då Oikameonnas
liufvud ungt, men det kunde icke bära krans, ty
hennes hjerta var utan glädje.
Men genom vildmarken följde sakta en ensam
qvinna stammens spår. Hon räddes icke för buffeln, som
vildt uppgräfde mullen med sina horn, hon räd-
des icke för panthern, som lurade, men hon räddes
Wisclitonnolis vrede, om lian sett det hon trottsat
hans befallning att qvarstadna; men Oikameonna
kunde icke qvarstadna. Befall rådjuret att stadna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
