Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande: ,,Min Rosa, liaf tack; du har i dag gjort
din far den största glädje, han haft på många år“.
Snart kommo bjudningar från många håll. Nu
var Rosas längtan, att få vara med, stor, men hvaije
gång hade hennes far något hinder derföre. Än var
balen tillställd af för ungt folk, man visste ej hvad
anseende de kunde komma att bibehålla i lifvet, än
var det fult väder, än var det ej värdt att Rosa
just i dag skulle bege sig hemifrån, och så gick
det gång för gång.
Stundom började Rosa tro, att hennes far ej
älskade att hon dansade. Hon frågade honom derom,
hon sade: ..Säg mig upprigtigt, min far, jag slutar
gerna att dansa, icke är det svårt blott jag vet din
önskan”. Men då han åter svarade: „Du dansar
skönt som ingen annan; lemna icke den herrliga
gåfvan“, då ägde hon icke styrka att göra uppoff-
ring af sin högsta fröjdj: hon visste ju icke, om hon
borde det, och för hvad hon skulle offrat den; men
hon gret mången gång af ovisshet.
Ofta hände ock att fadren hemtace henne en
prydnad, en vacker klädning. „Till nästa bal“, sade
han, och då blef Rosa åter glad och dansade åter
när qvällen kom. Det var hennes vederqvickelse ef-
ter arbetet, hennes enda förströelse, hon längtade
ej heller efter någon annan; ty hennes själ fylldes
af konstens tjusning, och då sade åter ofta fadren:
„1 qväll var din dans så vacker, den skall du dansa
på nästa bal“. Men när nästa bjudning kom, så
var det alltid liinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
