Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar föi •gingo, inånga till och med, ingen bjöd
mera Rosa, hon var glömd. Oftast tillbragte hon
qvällen på sitt rum, och hon fann ännu stundom en
vemodig glädje uti att der dansa ensam. Hon före-
föll sig dervid stundom som en dåre, som pryder
sig med halmstrån, fullt öfvertygad att de äro de
skönaste blommor. Men då uppmuntrade henne åter
fadren och sade: „lemna ej din dans, Rosa, på nästa
bal, dit du blir bjuden, skola vi gå“.
Ännu förgingo år, och nu reste fadren bort för
några dagar. Emellertid tillställdes i staden en stor
och lysande bal, dit alla personer af stånd i orten
voro bjudna. Då erinrade sig någon af de bjudande
att i det ödsliga huset, straxt utom tullen, hvars
alla fönster utåt voro tillstängda, bodde ett herr-
skap. Så fick ock Rosa ett kort.
„Bör jag gå då han är borta?“ sade hon.
„Men han har ju alltid lofvat mig, att jag skulle få
dansa på nästa bal, dit jag blefve bjuden. Hvar-
före skulle han så bedragit mig, om han ej menat
hvad han sagt. Hvarföre skulle han uppmuntrat mig
att dansa, om han ej velat, att jag skulle göra det?“
Rosa tog den sednaste baldrägt, hon af sin far er-
hållit, och gick att deltaga i balen.
Det föreföll Rosa, som om hon ej nu vore så
obemärkt, som hon var det i början af den förra
balen. Månget öga fästes på henne, hon tyckte sig
märka ett gyeklande leende på många läppar, men
snart nalkades en dansare och bjöd opp henne. Hans
min föreföll henne försmädlig, hon tvekade ett ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
