Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Min far var fruntimmersskräddare i Äbo, den
siste af det skrået som der qvarstod. Handtverket
hade varit skäligen inbringande, och min far hade
dels ärft, dels sjelf sammanlagt någon förmögenhet,
så att vi stodo oss ganska bra och hade ett trefligt
hem. Men andra seder kommo ocli det blef knappt
om arbete på verkstaden. Stadens medellösa frun-
timmer började mer och mer befatta sig med frun-
timmersskrädderi, de lemnade sitt arbete till en tre-
djedel af skräddarepriset, och kunderna gingo till dem.
Allt mindre arbete inlemnades på vår verkstad, allt
flere arbetare måste afskedas, och slutligen återstod
för min far sjelf knappt något annat arbete än att
jaga „bönhasame“, såsom han benämnde dessa sina
qvinnliga fiender.
Allt bittrare blef hans lynne, och allt otrefligare
hemmet, i den mån „bönhasame“ inkräktade på hans
område. Ordet „qvinnfolk“, med eu föraktlig beto-
ning på „qvirnt", var hans enda benämning för allt
hvad fruntimmer hette. Jag var nu redan stora flic-
kan och bad i mitt oförstånd att min far ville lära
mig sy kläder. Nu blef gubben utom sig: „Du, mitt
eget kött och blod, du, bli en af dessa förb. bön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
