Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars gammal mamsell att få något att lefva af
genom mitt testamente“.
„In mer att få något att lefva för, något att
verka och lefva för“, ntbrast Elise med lifvad blick.
„Jag måste medge, att jag är svag nog för att lida
af det myckna hån, det myckna gyckel af ett inga-
lunda vackert slag, som drabbar den åldriga, ogifta
qvinnan. Det är i sanning icke så underligt, om
mången gör ett giftermål endast for att undgå ett
ödsligt lif utan ändamål och, till råga på allt, spott
och spe.
Jag trodde visst icke att jag skulle komma att
bli ogift. Jag var vacker, som jag hört, mycket
vacker, det väl foga någon vill tro som nu ser mitt
förstörda anlete. Glad, lekande och något bortskämd,
tänkte jag mig lifvet som en glädtig dans. Inom
några veckor skulle jag stå brud, och så af hela
min själ jag än var fast vid min trolofvade, syntes
han dock, om möjligt, älska mig än högre. Hvar-
före skulle jag numera beskrifva huru han syntes i
sanning nära forguda mig? Ännu någon enda gång
sliter sig lös den förfärliga i bojor laggda farsoten:
kopporna. Jag blef angripen af den, och min skön-
het förvandlades till hvad ni nu ser.
Jag förstod ej straxt tillfullo min olycka. Jag
begret min skönhet, men min fästman var bortrest,
och jag hade ännu ej i hans blick läst mitt öde.
I min glada lek med lifvet, hade jag så litet be-
kymrat mig om hvad som sades om andra, och nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
