Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade allt mera rörande, och en mängd fruntimmer
samlades omkring honom för att höra den mennisko-
älskande mannen. Man beundrade den ädle och
vältaliga tungor prisade honom.
Men nu bröt sig genom hopen en tung, under-
sättsig man, med en stege under hvardera armen,
och åtföljd af en annan karl, som hjelpte till med
stegarnes fortskaffande. Hastigt sköt han ut stegarne
på isen, mumlande härunder för sig sjelf med arg
röst: „forbannade.pojke, för sådana der dumma upp-
tågs skull, måste folk våga lif och lefverne. Sådan
hundsvott“. Herrskapet i fönstret, som hörde orden,
ryste för den undersättsiges hårdhjertenhet, att kunna
så tala om ett barn, som höll på att förgås.
Nu hade han sina ställningar i ordning och
sade hastigt åt kamraten: „Nog tror jag det går;
men stryker jag med, så må vår Herre förlåta mig
att jag förspillt mitt lif och säg då du åt Maria, att
nog tänkte jag på henne och barnen, men icke kunde
jag se pojken der drunkna utan att försöka ta upp ho-
nom“. Derpå kröp han på händer och fötter långs ste-
garna, jemkade den ena stegen framåt under det han
kröp utefter den andra, och så turvis till dess han kom
fram till gossen, som han fick tag uti, just som
denne höll på att sjunka. Återvägen, då han skulle
framforsla gossen jemte sig, var ännu besvärligare
än framvägen, men gick ändå lättare, emedan ej så
stor skyndsamhet var af nöden. Äntligen återkom-
men på stranden, var det mannens första manöver,
att klappa opp gossen, under just ej de finaste ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
