Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarföre skulle väl Eitel gifva henne åt en frem-
mande man, utan tillräcklig ersättning? Har du in-
öfvat en god hund att draga slädan raskt, icke skän-
ker du den åt en fremling.
Eitel ernar fara till skogen efter jagtbyte. Slä-
den står förespänd med fem raska hundar. De tjuta.
Amúlamela delar mellan dem en fisk som hon hittat
vid stranden. De gläftsa argt, men tystna när de
bli varse den unga. Ovänliga, vilda mot alla andra,
äro de dock spaka mot Amúlamela.
Glädtigt hoppar hon opp i slädan, hundarne rycka
sig löst, hon hinner ej ens fatta styrkäppen, innan
de störta utför branten och inom ett ögonblick lig-
ger slädan upp och nedvänd och flickans hufvud sla-
get emot en sten. Reka har skidor på fotterna och
är redan vid hennes sida. Han öppnar knäppet på
hennes pels, lägger sin arm kring hennes hals och
bär in den afsvimmade.
Reka har vidrört Amúlamelas hull. Han har
vunnit henne. Bröllop drickes.
Åter har gräset vuxit och vissnat, åter en gång
har is och snö höljt vatten och land, och åter har
drifvan smultit. Barnet hvilar på Amúlamelas arm,
hon sjunger for barnet: ,,sof sött, sof godt. Väl
sitter Balakitg i molnen och skakar sina långa, kru-
siga lockar, så att stormen dånar i träden; men bar-
net hvilar i moders famn, icke behöfver det rädas
för vinden. Nej, nej, snart blir det lugnt och trä-
den stå still, ty han tröttnar att skaka sina lockar.
Snart väntar Savina maken hem, så glad, så glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
