Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon smyckar sitt hår med blommor så vöda. Deraf
skimrar himlen i aftonglöd. Sof, sof, du lille. Bala-
kitg kommer, han kommer i afton hem. Savinablir
glad och luften blir ljus och skön hela morgondag,
och barnet får leka i gräset“.
Reka tar sitt spjut från väggen och säger: „Tum-
mes dotter är fager“.
„Hon är så“, svarade Amúlamela.
„Det säges vara orätt att taga tvenne hustrur,
många hafva dock gjort så“ sade Reka likasom vid
sig sjelf.
Amúlamela fortfar att sjunga för barnet: „Men
kommer ej Balakitg hem till qväll, Savina väntar
natten om, och gråter och gråter den hela dag, och
regnet faller i skurar stridt, då Savinas tårar falla
på jord“.
En lång stund stod Reka tyst, och vägde spju-
tet i handen. Slutligen sade han: „Jag vill tjena
för Shachi, Tummes dotter“.
Amúlamelas kind blef hvit som nyfallen snö.
Hon sade intet.
„1 morgon går jag dit“.
Amúlamela teg. Hennes händer fortforo att sköta
om barnet. Allt färglösare blef hennes blekhet. Hen-
nes öga syntes slocknat.
Reka gick. Han återkom när solen sjönk i haf-
vet och Savinas rosor lyste på fästet. Men Amúla-
mela såg dem ej. Hon satt allt ännu orörlig qvar
på samma plats. Reka inträdde, hou reste sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
