Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Sångernas Clenmor sjung, låt tonerna ljuda
från harpans strängar. Sjung en sång om manna-
bragd, om krigets blodiga rusande lek. Låt tonerna
skalla som svärdsklang mot sköldar; men sjung ock
skönhetens pris, lät sången smälta som det milda
echot om qvällen när lugnet hvilar öfver Loch Lo-
monds vatten; då sjelfva gnyet af korsade vapen
återstudsar från Ben Lomonds klippa mildt och sme-
kande som vågsvallets röst“.
Villigt grep Clenmor harpans strängar vid höf-
dingens ord, och tonema brusade fram likt bergfor-
sens vatten. Men hastigt höjde sig en man från sin
plats nära höfdingen, der han sutit högt ofvan va-
salleme, än högre från tjenarene vid bordets nedra
rand. Det var Dougal, Hildreds fosterfader, mannen
med den dubbla synen. Fram steg han till sångarn,
ryckte ur slidan sin dolk och for med den öfver
strängarne, som klagande med ett skarpt Ijnd föllo,
tvers afskurna, från hvarandra. Lik blixten ur nat-
tens moln flög blicken ur höfdingens öga. „Dougal,
tidigare bragd nöts ut, räcker ej för alltid till sköld
för stundens dåd — ögonblickets svärd afskär lätt
framtids blick. Gå!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
