Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång skall hon hedras förrän hennes lik gömmes
i midlen. Dödsvaka hålles, gråterskoma höja döds-
klagan.
Länge sjunga barderne en sång om Hildred den
stolta och Edith den fagra. Oc-h Höglandets flickor
sjunga sången, oeh huru kärlek dock är starkare
än hat.
Barderne sjunga, och Höglandets tärnor de sjunga,
att Hildred den stolta icke fann ro i sin graf, hatet
dref henne att irra som höstens sky för vinden.
„Det första året“, så-sjunga de, „då första gån-
gen månan fyllde sig, när gryningens första stråle
skimrade vid himlaranden; då fann Hildreds irrande
ande Edith arbetande i spetsen för flitiga tärnor,
och i fördubbladt hat hastade hon bort att irra ännu
ett år“.
„Det andra året“, så sjunga de, „vid samma
stund, fann Hildred Oorallins unga maka i bön vid
den sofvande makens bädd och i fördubblad vrede
måste hon åter hasta bort att irra omkring“.
„Och det tredje årets stund kom“, så sjunga de
ännu, „och vild i stormhvirfveln kom Hildreds ir-
rande ande för att fatta den nu slumrande Edith.
Men på den uuga styfmodrens arm, med det lockiga
liufvudet lutadt mot hennes bröst, slumrar den späde
gossen, Hildreds son. Den första stund den feber-
glödande gossen fått ro, den första stund Ediths
ögon slutit sig af trötthet sedan de många dagar och
nätter vakat öfver det klagande barnet i hennes famn“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
