Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - I. Tillfällig kontakt med teologien under den förteologiska perioden - 2. Präst i svenska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
2. Präst i svenska kyrkan.
Tegnér prästvigdes den 20 dec. 1812. Sina känslor och
stämningar vid detta tillfälle tolkar han mästerligt i dikten
Prästvigningen 19:
»De vigda händer röra
välsignande vid mig.
Det susar för mitt öra,
Guds ande sänker sig.
Farväl, du tidens gyckel,
farväl, I jordens band!
Se himmelrikets nyckel
är i min fria hand!»
En omisskännelig fromhet kommer här till uttryck. Men
den är mera allmänreligiös till sin art än utpräglat kristen.
Den fichteanska religiositetens kraft och klarhet präglar dikten.
»Det finnes intet nedböjt, inåtvänt, sörjande i denna religiositet;
ansiktet är i extas riktat uppåt.» Omdömet är Fredrik Bööks.
I sin ingående analys påvisar han släktskapen med Fichtes
religiösa åskådning och förutsätter direkt influens.20 I
An-weisung zum seligen Leben förkunnar Fichte den inspirerade
religiösa upplevelse, som gör den kraftfulle klarögd. Denna
fromhetssyn möter oss i Tegnérs dikt:
»Och hänryckt skalden griper
i lyran och slår an
vad vishet ej begriper,
vad tron blott ana kan.
Den låga jordens sorger
förstumma vid hans röst,
när evighetens orger
genljuda i hans bröst.»
Läser man dikten utan att vara närmare förtrogen med
Tegnérs åskådning vid denna tid i hans liv, kan man vara
19 II: 126 ff.
20 Böök, Esaias Tegnér I, s. 468 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
