Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - I. Tillfällig kontakt med teologien under den förteologiska perioden - 3. Herderstudium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
als dies: eine Uebung des menschlichen Herzens und die reinste
Richtung seiner Fähigkeiten und Kräften.» Vad är fromhet?
frågar Tegnér i ett prästvigningstal från 1837 och svarar:
»Hon är besläktad med mänsklighetens ädlaste känslor och
likväl skild från dem alla,33 hon är ett sammandrag av
människans ädlaste krafter, hon är blomkronan av livet, det högsta,
vartill ett mänskligt sinne kan lyfta sig. Det är hon, som givit
seder och bildning och mänsklighet åt människosläktet . . .
Hon har funnits, ehuru i mycket olika mått, i alla tider och
bland alla folkslag; ty en tid utan all fromhet, all tro, all aning
om något högre än jordlivet, skulle snart brutit sönder sig själv,
upplöst samhället och jagat människan åter till skogs för att
leva med vilddjuren. Varhelst ett mänskligt öga blickar upp till
himlen och anar en Gud, varhelst ett mänskligt förnuft forskar
det sanna, ett mänskligt hjärta älskar det sköna och klappar
för det goda, varhelst det ädla bär sin krona och det rätta sitt
vattenpass och det stora sin himmelsglob: — där har det även
funnits fromhet och tro och försakelse och uppoffring.»34 Vid
den närmare analysen av ett uttalande som detta skola vi finna
andra teologiska influenser än dem som utgått från Herder.
Men det herderska inslaget är omisskänneligt: religionen är
den högsta humaniteten, fromheten är blomkronan av livet,
det som ger människan mänsklighet. Samma syn på saken
uttryckes i ett prästvigningstal på vers från samma år:
»Tyngdpunkt bliver och är i livet den höga Religio,
går som en åder av gull genom det jordiska slagg.
Formen må skifta och växla alltjämt, men Väsendet bliver;
överst på Andarnas bänk sitta dock Fromhet och Tro.
Levande Fromhet och Tro, det är roten till människovärdet,
allt som hos släktet är bäst, blommar och växer därur.
Ära och Snille och Sanning och Dygd, välartade döttrar,
bära sitt mödernes drag, fädernet kommer från Gud.
33 VIII: 233 f.
34 VIII: 235. Jfr VIII: 22 f.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
