Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - II. De Wettes åskådning - 1. De tre övertygelsesätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Efter den historiskt-matematiska kunskapen ter sig världen för
oss endast som ett aggregat av föremål bredvid och efter
varandra. Genom förståndets begrepp, omdöme och slutledninng
uppfatta vi emellertid det lika och förblivande och fatta i sikte
en viss enhet, som så blir vår andes egendom. Men vetandet
har sin begränsning. Vi berömma oss av en vidsträckt och
djup naturkännedom, beräkna himmelens lagar, känna
solsystemens byggnad och uppkomst. Men utöver materien och
dess grundkrafter förmå vi ej tränga. Den gäckar varje
förklaring. Göra vi vårt eget gemyt, vår själ, vårt förnuft till
forskningsobjekt, så äro vi en gåta för oss själva. När vi
genom filosofisk spekulation försöka att i deras renhet uppfatta
förståndets lagar, visa vi allra klarast vår kunskapsförmågas
begränsning. Med förståndets begrepp fatta vi ej tingens
oändliga väsen.3 Hade vi intet annat betraktelsesätt än förståndets
och vetandets, skulle vi vara rov för tvivel och inre motsägelse.
Men det »förståndiga» betraktelsesättet leder självt över till
ett högre. Finna vi icke i erfarenhetsvärlden den enhet,
fulländning och ovillkorlighet, som vi efter förståndets lagar söka,
så bära vi dock ideerna därom i oss själva och kunna genom
att skärskåda dem i deras renhet trygga vårt inre lugn.4 Genom
den i förnuftet inneboende ofrånkomliga lagen om enhet och
nödvändighet tvingas det att spränga rummets och tidens
skrankor och stiga upp i den ideala sfären. Idéerna uppstå
alltså i medvetandet som negationer av förståndsbegreppen och
ha det evigas eller absolutas form.5
3 a. a. s. 7 f.
4 a. a. s. 8 f.
5 »Die Begriffe der Grösse widersprechen der aus jener fliessender
Forderung der Totalität; die beschränkte Realität, welche die Erfahrung
allein liefert, befriedigt nicht das Bedürfnis eines absolut Realen, welches
eben jenes Gesetz der Einheit und Notwendigkeit mit sich bringt; in allen
Verhältnissen der Dinge nichts als Bedingtes ohne ein Unbedingtes, mit
dem sich doch allein die Vernunft befriedigen könnte; endlich in der Art
unserer Erfahrungskenntnis nichts als Zufälligkeit, selbst bey dem, was
wir als Naturnotwendigkeit begreifen, statt der gesuchten wahren Not-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
