Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - II. De Wettes åskådning - 1. De tre övertygelsesätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
fråga vad som berättigar oss att tillskriva sinnesåskådningen
den omedelbara visshet, som vi tillägga den, så kan frågan
icke besvaras. Den ligger nu en gång för alla i människans
förnuft, denna tillförsikt till sanningen i all sinnlig erfarenhet.
Förnuftets förtroende till sig självt och sin omedelbara
verksamhet är källan till all visshet.14 Ur den källan härleda vi
vissheten i såväl vetandets som trons och aningens
betraktelsesätt. Förståndets grundbegrepp, t. ex. orsakslagen, ha en sådan
omedelbar visshet, att vi icke komma längre, om vi skulle
försöka att bevisa dem. Att jag tror på Gud är lika
förnufts-nödvändigt som att jag för naturtingen antager lagen om orsak
och verkan. Utan Gud skulle det icke finnas enhet och
nödvändighet i världen. Men dessa båda begrepp antyda en
grundlag i vårt förnuft, som det överallt söker göra gällande och
kan föreställa sig fulländad allenast i Gud. Aningens
övertygelsesätt sitter icke inne med den svagaste vissheten.
Tvärtom. Ville jag anse denna världen som ett tomt sken, som ett
bländande intet, så skulle en inre outplånlig känsla säga mig,
att jag vore bedragen. Jag skulle i samma ögonblick som
jag förnekar världens realitet tillika nödgas förneka all realitet,
vilket jag icke kan utan att uppgiva mig själv och mitt
förnuft.15 Om trons och aningens ideala övertygelsesätt med
avseende på den subjektiva sanningen äro likställda med
vetandets, så överträffa de denna i fråga om den objektiva
sanningen. Vetandet visar oss världen blott som en syn i tid och
rum, som förnuftet icke kan erkänna som dess sanna väsen,
emedan den motsäger dess ursprungliga fordran på enhet och
nödvändighet. Tingens verkliga väsen uppfatta vi med tron
och aningen. Dessa två betraktelsesätt äga därför objektiv
visshet. Vetandet däremot äger icke objektiv visshet, förrän
vi avklätt det dess ändliga form och överlämnat det åt den
ideala reflexionen.16
14 Rel. ii. Theol., s. 16.
15 a. a. s. 17 f.
10 a. a. s. 19.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
