Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - III. Spår av de Wette i Tegnérs tidigare produktion - 1. Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
döden men erhålla i dess ställe ett högre medvetande, om vilket
vi nu icke kunna göra oss några begrepp. Därför stores ej
heller vår tro på odödligheten av att vi ej veta något om vårt
tillstånd före födelsen. »Wollten wir aber uns damit nicht
begnügen, so trägen wir ja wirklich eine Erinnerung unsers
ewigen Seyns in uns, ich meine die ewigen Ideen, welche man
mit Plato als solche Reminiscensen ansehen mag.»17
Platonismen hos de Wette ligger i öppen dag just i hans
deskriptiva tolkning av andaktens väsen. I andakten söker
människan i sin allra högsta känsla svinga sig upp över allt
jordiskt till Guds tron. Det som ger andakten vingar är det
skönas uppenbarelse. Den är lyrisk till sin art, och det synes
vara tonkonsten beskärt att i sina höga harmonier avbilda den
gudomliga världsregeringens eviga harmoni. »Der lyrische
Dichter macht sich nicht die Aufgabe, irgend etwas Schönes
und Erhabenes in anschaulicher Form darzustellen und zu
schildern, sondern, sich dem kühnsten Aufflug seines Geistes
überlassend, hält er die Anschauung des Höchsten fest, gleich
dem Adler, welcher, den Blick an die Sonne geheftet
empor-steigt.»18 När de Wette här beskriver andakten som ett själens
uppstigande till Guds tron och därvid använder bilden av
flykten och vingarna, anknyter han till en erossymbol, som mycket
förekommer inom platoniserande teologi och som ytterst går
tillbaka på Platons berömda Faidrosmyt. Tanken på
andakten som ett uppstigande till Guds tron har fått en klassiskt
skön utgestaltning i Nattvardsbarnen, när prästen talar om,
hur skönt det är att bedja »i lyckones dar»:
»–-ty livets skönaste lycka
ligger på knä för den eviges tron, och med händerna knäppta
prisar hon tacksam och rörd det godas givare ensam.»19
17 De Wette, a. a. s. 25.
18 a. a. s. 87. Jfr Nygren, Den kristna kärlekstanken, II, s. 243. Ang.
Faidrosmyten se Platon, Skrifter i svensk tolkning, första delen, s. 350 ff.
19 III: 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
