Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - III. Spår av de Wette i Tegnérs tidigare produktion - 2. Reformationstalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
är som Ceres i fabeln. Med facklorna i hand söker hon
överallt sin förlorade dotter och finner henne knappast förrän hos
Pluto. Det kommer mindre an på vad den eviga sökerskan
tror sig hava funnit än på vägen som hon går för att finna
det . . . Man kan således tvivla på den härskande
lärobyggnaden såsom lärobyggnad betraktad. Man kan tänka som man
vill om dess dogmatiska skryt att vetenskapen nu äntligen är
funnen, om dess föregivna upptäckter, om dess bekväma
världskonstruktion, med ett ord, om alla dess underkurer . . .
Man kan tro, att varje blott och bart förnuftssystem, som icke
har eller vill hava någon annan grund än sin egen, är just
därigenom grundlöst och att andens och tingens djupaste
väsende ligger djupare, långt djupare än någon blott vetenskap
räcker. Man kan tro, att ljusets ängel har egentligen blott
tvenne vingar: religion är den ena, och konst den andra. Man
kan tro att ängeln flyger med vingarna och ingalunda med de
metafysiska stjärtfjädrarna.27 Men dessa tvivelsmål hindra
ingalunda att i ett annat avseende anse den nuvarande
filosofien för ett av tidens gladaste tecken. Systemets hela syftning
är rakt motsatt den förut härskande. Det har verkat som
släckningsmedel mot den falska upplysningen. Dess karaktär
av opposition mot de förra åsikterna förklarar icke blott en
stor del av dess utsvävningar, utan den torde även vara det
viktigaste, kanske det enda viktiga, i hela det nya.28
Den närvarande tiden synes oss extravagera i tro. Man talar
om tidens tecken i söder, man fruktar eller låtsar åtminstone
frukta för jesuitism och påvevälde, man spår oss idel mörker
och barbari för framtiden. Jag älskar ej dessa nattväktarerop
mitt på dagen. Varifrån skulle då egentligen påveväldet
komma? Det är dött, det har redan länge varit dött, och i dess
balsamerade mumie, som ännu står kvar, lever ingen ande.29
Man kan föreställa sig den närvarande tidens brytning under
flera särskilda motsatser: den nya eller gamla skolan, idé eller
27 III: 155 f. 28 111:157 1’. 29 III: 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
