Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - III. Spår av de Wette i Tegnérs tidigare produktion - 2. Reformationstalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
studium av hans bok: »I stället för tron med sina fromma
aningar, i stället för förnuftet med sina eviga urbilder, i stället
för inbillningen med sin värld av under och skönhet, infördes,
om jag så får uttrycka mig, en förståndets despotism, som
mekaniserade, så vitt möjligt var, den mänskliga naturen och
föraktade allt, som ej fick rum i begreppets trånga former. »3!>
De Wette skriver: »Utan reflexion skola vi alltid råka i
ensidighet och extremer, i det vi följa blott en dunkel instinkt. En
sådan var den, av vilken vi leddes i den ensidiga
förståndsriktningen under den så kallade upplysningens period.
Förståndet fann sig retat genom en mängd av föregående tiders
fördomar, det bekämpade dem med den nyvaknade kraftens
ungdomliga hetta och lät sig av denna föras för långt hän, det
utsträckte sin hand till själva de eviga helgedomarna, och den
lättsinniga mängdens bifallsskri stärkte det i dess djärvhet.»49
3. Det begynnande 1800:talet extravagerar i tro. Tegnér
påpekar, att det vid första påseendet kunde tyckas, som hade
man endast utbytt den ena ytterligheten mot den andra:
»Tillhörde det fordom varje upplyst man att tro på intet, så
är det tvärtom nu hans skyldighet att tro på allt, i synnerhet
på det vidunderliga orimliga.»41 Hos de Wette heter det:
»Tidevarvet, som ännu för kort tid sedan sökte all sin välfärd
endast i förståndet, är benäget att åter begiva sig till trons
fristad. Fritänkaren omvänder sig, och i stället för att tro
på Gud och en andevärld vill han göra ännu mer och tror
på spöken.»42 4. Kristendomen inpassas i ett metafysiskt
system för dagen. Tegnér säger: »I religionen prisar man med
rätta dess upplyftande kraft och den kristnas företräde framför
alla möjliga; men man betraktar den ingalunda, som den bör
betraktas, såsom en ensak för känslan och tron utan såsom en
bilaga till ett metafysiskt system för dagen, i vars former
39 III: 149.
40 Rel. o. theol., sv. uppl., s. VI.
41 III: 151.
42 Rel. o. theol., sv. uppl., s. III f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
