Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - III. Spår av de Wette i Tegnérs tidigare produktion - 2. Reformationstalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Till sist uppmärksamma vi ett fjärde uttryck i jubelfesttalet,
som det ligger uära till hands att se som en reminiscens från
de Wettes bok. Tegnér ger uttryck åt en frimodig syn på
brytningarna i det andliga tidsläget. »Låtom oss endast lyssna
till tidens röster, så vitt de nämligen kunna höras i stormen.
Yrka icke de flesta på andakt och den misskända kristendomen,
ropa icke folken till Herran varmare än förr?»60 Att han i
detta sammanhang talar om andakt är onekligen överraskande.
Ordet verkar ovanligt placerat men är förträffligt, där det står
och ger pregnans åt framställningen. Att det kommit honom
i tankarna och pockat på att användas är lättförklarligt, om
han skrivit under intrycket av de Wettes bok. Denne använder
ordet immerfort och räknar ju andakten som den högsta
estetiska eller religiösa idén. Andakten är känslans uppstigande
till den Högstes tron. Att Tegnér så uppfattat andaktens väsen,
visar det förklarande tillägget: ropa icke folken till Herren
varmare än förr? Få vi taga uttalandet i fråga som en
reminiscens från de Wette, så inställer sig spörsmålet, om icke dennes
bok redan nu gjort ett djupare intryck på honom, än man
kunde vara benägen att tro: har den icke möjligen bidragit
till att giva honom en frimodigare blick på det religiösa
tidsläget än han hade strax förut? Ett halvt år tidigare, och mindre
än så, dömde han annorlunda. I brev till Hagberg den 6 mars
hälsar han till Wallin och uttalar sig sålunda: »De få ord,
han i företalet till sin psalmbok sagt om förhållandet mellan
det gamla och nya, är utan tvivel det riktigaste, värdigaste,
sannaste som i hela denna osmakliga tvist hittills blivit
anfört . . . Men, en smula för gudelig synes han mig också. När
man av Davids arvskap fått harpan, kunde man väl lämna
ruelsen åt andra syndaträlar. Vidrigt är det mig också att även
han så ofta deltager i de förhastade jubelropen om en nu först
vaknad religiositet, som skall förbättra världen från grunden
och varav vi för 5 eller 6 år sedan ej skall ha vetat någonting.
60 III: 160.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
