- Project Runeberg -  Tegnér och teologien : idéhistorisk undersökning /
101

(1939) [MARC] Author: Thure P:son Wärendh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 2. Tegnér och Kant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

samband med filosofien, även måste vara den högsta och
ädlaste. Detta är vad Platon kallar den erotiska konsten,
varmed han egentligen menar konsten att hos sig själv och hos
föremålet för sin kärlek bringa till verklighet och åskådlighet
idén om det sköna, vilken idé filosofien efterforskar och
betraktar. Ty den platonska Eros är ingenting annat än begäret
att bilda det sköna, helst hos ett skönt föremål: den utgår väl
från det kroppsligt sköna, men höjer sig därifrån till själens
högre skönhet, till skönheten i tänkesätt och skönheten i
vetenskap och slutligen till den högsta av alla vetenskaper, som är
vetenskapen om det sköna, vars betraktande utgör
människolivets högsta sällhet. Härigenom har det sköna blivit en
filosofiens tillhörighet: den erotiska konsten är intet annat än den
högsta graden av mänsklig utbildningskonst, den är den
bildande filosofien eller filosofien själv betraktad som konst.
Poesin däremot är egentligen icke någon konst: den beror helt
och hållet på gudomlig ingivelse. Skalden själv är i
ingivelsens stunder berövad sansning och medvetande. Varje skönt
poem är därför icke ett mänskligt utan ett gudomligt verk.
Skalden är gudarnas tolk och själv gudomlig men just därför
icke konstmässig. Därav kommer det sig, att han vet så litet
och ytligt om den sak han framställer. Nu är det emellertid
icke saken själv utan dess bild, icke sanningen utan skenet,
som poeten vill visa oss: all poesi är till sitt väsen imitativ. I
varje sak är idén eller urbilden det första, dess innehållsliga
verklighet — saken själv, sådan den visar sig i sinnevärlden,
det andra och sakens bild, som efterhärmaren uttrycker, det
tredje. Skalden befinner sig sålunda i tredje led avlägsnad från
sanningen.19 Alltså: i denna Platons åsikt om konstens,
enkannerligen poesiens väsen, dess inspirationsart och dess
mimesis-natur, finner Tegnér den första förklaringsgrunden till hans
negativa inställning till poesin.

Den andra förklaringsgrunden finner han i Platons åsikt

20 III: 292 f. 21 111:295. 22 III: 296 f. 23 111:298.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnerot/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free