Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 2. Tegnér och Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
tänkande, när han tecknar konturerna till en »Religion
inner-halb der Grenzen der blossen Vernunft». Att han icke
fullföljde sin kriticism på religionens område och icke gjorde
något försök att tillämpa den transcendentala metoden på
religionen för att uppvisa dess aprioriska giltighet och dess
självständighet i förhållande till de övriga andelivsformerna
torde sammanhänga med hans religiösa begränsning. Det var,
som Anders Nygren uppvisat, Schleiermacher, som gjorde
försöket att i det stycket fullfölja den kantska kriticismens
linje och åt religionen vindicera apriorisk giltighet och
därmed hävda dess självständighet och oavhängighet.28 Vi vänta
givetvis icke att Tegnér skulle ha gjort något försök att
transcendentalt deducera religionen. Den fråga, som intresserar
oss, är den vida anspråkslösare, om han överhuvud räknat
med religionen som en autonom erfarenhetsform i analogi med
konstens, moralens och vetenskapens. Spörsmålet är icke
konstruerat. Vid denna tidpunkt, då han kritiserade Platons
konståskådning utifrån Kant, alltså 1820, hade ju religionen
fått en så personlig aktualitet för honom själv, att det vore
psykologiskt begripligt, om han stannat inför spörsmålet om
religionens autonomi. För de Wette är det ett huvudintresse
att hävda religionen som självständig erfarenhetsform.
Det är emellertid lätt att konstatera, att det icke hos Tegnér
lika litet som hos Kant finnes någon speciell religionskategori
vid sidan av det sanna, goda och sköna. De begrepp, som här
skulle kunna komma i fråga vore väl det eviga och det heliga.
28 Nygren, Dogmatikens vetenskapliga grundläggning. — Ehuru det
här av utrymmesskäl icke kan belysas, vilja vi dock ha påpekat, att
samma försök gjordes av de Wette. Hos honom ligger till och med den
transcendentala deduktionen av religionen mera öppet i dagen än hos
Schleiermacher, inför vilken det behövts en Nygrens skarpsinne för att
upptäcka och klarlägga den. — Till belysning av det religionsfilosofiska
problem, som här är i fråga, hänvisas utom till den redan nämnda
schleiermacheranalysen också till följande skrifter av Nygren: Religiöst
apriori, Filosofisk och kristen etik och Det bestående i kristendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
