Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 3. Tegnér och Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
på marken, under Guds fria himmel, de övriga åter i ett
uppklistrat herbarium. Jag nekar icke, att jag för min enskilda
del sätter högt värde på denna omständighet och att liklukten
ur våra vanliga filosofiska anatomisalar är mig högst vidrig ...»
Sedan går han in på problemdebatten. »Först och främst
bifaller jag av allt mitt hjärta vad du ovedersägligen visat,
att näml. filosofien söker något som hon, betraktad blott som
en spekulation aldrig kan uppnå och slutligen måste stanna
vid en oupplöst motsats. Alla filosofiska systemer äro blott
bilagor till denna sats: och om det funnes någon ärlighet hos
filosoferna själva eller något förstånd hos deras anhängare,
så skulle de längesedan hava erkänt det. Det har alltid varit
min innerligaste övertygelse, att all blott och bar spekulation
nödvändigt måste föra till en tröstlös skepsis och förlora sig,
liksom Rhenfloden, i kärr och sand. Men då det väckta
forskningsbegäret ej vill låta avspisa sig härmed, så är det en lust
och glädje att se, huru filosoferna fästa vingarna med vax
liksom Icarus och flyga tills det smälter. Ty säg mig, allt som
är av något värde i filosofien, från Plato till Schelling, är det
verkligen någonting annat än idel transcendens? Men en sådan
transcendens är ju omöjlig genom de förmögenheter, som
egentligen stå till vetenskapens disposition. Ty vetenskapen
kan ju icke betyda annat än ett system av vetande och måste
således vara bunden inom begreppets gränser. Men nu vet jag
ingenting armare hos människan än begreppet; och
vetenskapen i sin nakna och egentliga betydelse har därför alltid
förekommit mig som en fattiganstalt, som får sitt nödtorftiga
uppehälle av den rikare diktande förmågan. Denna är det väl
också egentligen, som gör oss till människor: hon söker ej
himlen, ty hon har den redan; hon förklarar ej det högsta, ty
hon ser det. Förnuftet själv, så vida det fattar de gudomliga
tingen, är väl ingenting annat än en del av denna förmåga.
Att nu metafysiken, som lever av hennes allmosor, förhäver
sig över sin välgörare, skryter över sin vishet och vill bestorma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
