Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 3. Tegnér och Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
himlen, ty hon har den redan; hon förklarar ej det högsta, ty
hon ser det.
Men sedan komma de kritiska invändningarna mot Geijers
framställning. Han vill icke vara med om att betrakta
filosofien från en propedeutisk aspekt. Om metafysiken lever
på allmosor från den diktande förmågan, om den, såsom han
skrev till Hagberg och Martina v. Schwerin, är en utskuren
poesi, en kastrat som vill men icke kan, så måste han bestrida
Geijers synpunkt. Han anser tydligen Geijer inkonsekvent.
»Under sådana omständigheter fattar jag icke rätt, huru du
ens kan anse spekulationen såsom propedeutisk eller som ett
reningsmedel för kunskapen. Det förefaller mig nästan som
man sade, att konkurs är en propedeutik till rikedom: och vad
reningen angår synes hon mig icke just olik den rening, som
elden företager, ej med metallerna utan med — krutet. Vad?
Då spekulationen, när det går som bäst, ej gör annat än förer
kunskapen till den punkt, där han klarast kan överse sin
obegriplighet och förtvivla däröver, när lyktgubben, som lett
mig över sina kärr och moras, äntligen släpper mig vid
brädden av en avgrund, och även skulle störtat mig däri, så framt
ej bättre änglar hölle mig tillbaka: skall jag då vända mig
om och tacka för god vägvisning? Dessutom, det tillstånd,
vari spekulationen lämnar oss, har hon icke själv försatt oss
däri, är det icke egentligen ett tillstånd av sjuklighet och
förstöring? Ty vad är väl det stora problemet för all metafysik
annat än att utfinna enheten av de ursprungliga motsatserna
mellan föremål och föreställning, mellan det yttre och det inre?
Men denna enhet är ju redan, ehuru på en helt annan väg,
funnen av varje friskt och ofördärvat sinne. Den yttre världen
med sitt förhållande till den inre är mig ju given, liksom allt
väsende är givet, genom något oändligt bättre än bevisning,
genom övertygelse. Man kan även kalla det tro, ty icke tror
jag en sak därför att jag ej begriper henne utan ehuru jag ej
begriper henne, och därför att begreppet i sådana frågor ej
räcker till, eller med andra ord därför att varken väsende eller
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
