Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 4. Religionsestetisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
skuren eller stagnerad poesi. Man får icke heller glömma, att
han i den här påvisade konfrontationen mellan religionen och
de övriga andelivsformerna hela tiden talar om den som en
yttring av människoandens verksamhet och tillika ser den i
psykologiskt sammanhang. Man bör alltså särskilja mellan
religionen som antropologiskt-psykologiskt fenomen, vilket det
vid vår genomförda undersökning av den religionsfilosofiska
ståndpunkten enbart varit fråga om, och religionen som
gudsförhållande, som vi i detta sammanhang icke haft anledning
att gå in på. Ty detta skulle ha inneburit, att vi förblandat
religionsfilosofin och teologin.
Om 1820 såväl religiöst som poetiskt betyder ett
kraftutvecklingens år i Tegnérs liv och om han vid denna tidpunkt
influerats av de Wettes tänkande, så är det ju psykologiskt
förklarligt, att han principiellt överväger frågan om religionens
och poesiens inbördes relationer. Att han därvid estetiserar
religionen är ju påtagligt. »Han är på denna punkt mera tysk
än tyskarna själva», säger Albert Nilsson och hänvisar till
den efterkantska tidens tankeströmning.51 Man har velat göra
gällande, att Fries på ett sådant sätt estetiserat religionen, att
skillnaden mellan religion och konst fullständigt försvunnit.52
Hegel logiserade, Fries estetiserade religionen. Otto menar,
att detta är ett fullständigt missförstånd. »’Aesthetisch’ ist für
ihn zunächst Bezeichnung einer der logischen
entgegengesetz-ten Art von Subsumtion im Urtheilen überhaupt. Sodann aber
lässt sich ihm viel eher verwerfen, dass er die Aesthetik in
Religion aufgehen, als dass er die Religion in Aesthetik
unter-gehen lasse, dass er nicht sowohl die Religion ästhetisiere, als
die Aesthetik religionisiere.»53 Vad Tegnér angår är det uppen-
51 Nilsson, Tegnér och uppsalafilosofien, s. 143 f.
52 Zeller, Theol. Jahrbücher 1845, s. 54. F. Chr. Bauer,
Kirchen-geschichte des 19. Jahrh. s. 212 ff. Holtzman, Die Entwicklung des
ästhetischen Religionsbegriffes, Zeitschr. für vvissenschaftl. Theologie
1876, s. 8.
53 Otto, Kantisch-Fries’sclie Religionsphilosophie, s. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
