Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 4. Religionsestetisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
vars silverpipor gå igenom världen
och till vars toner, spelade av Gud,
naturens hjärta slår och sfärer dansa.»56
Den syntés mellan humanism och kristendom, varom dikten
bär ett vältaligt vittnesbörd, är icke blott en kultursyntes utan
tillika en religionssyntes. Det som han vid denna tidpunkt i
sitt liv principiellt sammansmälter till ett är kristendomen och
platonismen. Han har naturligtvis länge varit på väg mot detta
mål, men först nu kan man säga, att syntesen fått sin
principiella begrundning och därför också blir konsekvent
genomförd. Den psykologiska förutsättningen var given med det
höjdläge i både poetiskt och religiöst avseende, vartill han år 1820
hade nått upp. Vad han säger i brevet till Geijer om filosofien
som vetenskap och filosofien som världsåskådning är i det
stycket upplysande. »Allt som är av något värde i filosofien,
från Plato till Schelling, är det verkligen någonting annat än
idel transcendens? Men en sådan transcendens är omöjlig
genom de förmögenheter som egentligen stå till vetenskapens
disposition.» När han här skiljer mellan värde och vetande
och utifrån den kantska kriticismens ståndpunkt förvägrar de
filosofiska världsåskådningssystemen vetenskaplig sanktion, så
betyder detta ingalunda, att han förkastar dem som
värdelösa. De skola bara icke giva sig ut för att vara något som
de icke äro. I denna hans kantianskt-kritiska grundståndpunkt
ha vi alltså den principiella förklaringen till hans negativa
inställning till den spekulativa filosofin, som ur det oändliga
ville vetenskapligt konstruera det ändliga — eller med andra
ord hans nej till schellingianismens intellektuella åskådning.
56 111:91 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
