Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 1. Tegnér och Schleiermacher - a. Religionsestetiseringen principiellt övervunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
annan teolog, gav honom korrektivet mot hans tidigare
esteti-sering av religionen. Skriften av 1827 Ueber die Religion, ihr
Wesen, ihre Erscheinungsformen und ihrén Einfluss auf das
Leben, som fanns i Tegnérs bibliotek, går utförligare än vad
som skett i dogmatiken och i Religion und Theologie in på
frågan om religionens förhållande till vetenskapen, moralen
och konsten. Vid studiet av denna bok torde det ha blivit
klart för Tegnér, att de Wettes syn på frändskapen mellan
konsten och religionen snarare innebar en estetikens
religioni-sering än en religionens estetisering. De Wette nöjer sig icke
med att hävda religionens egenart och självständighet i
förhållande till vetenskap och moral — han utsträcker den till
att gälla också religionens relation till konsten. Det visar sig
också vid närmare påseende, att Tegnér längre fram modifierat
sin tidigare ståndpunkt och ger uttryck åt samma syn på
saken som de Wette. Man kan tillägga, att arvet från Herder,
som i någon mån äventyrats genom den tyska klassicismens
inflytande i religionsestetiserande riktning, tack vare
korrektivet från de Wette på nytt tillvaratages och i fortsättningen
gör sig gällande. Av Herder hade ju Tegnér bl. a. lärt sig,
att »Religion ist die höchste Humanität, die erhabenste Blühte
der menschlichen Seele». Men denna insikt bröt icke
omedelbart igenom. Det visar ju uttalandet från början av år 1821:
»Visserligen är religionen någonting i sig själv högre,
självständigare, tröstefullare än spekulationen. För det högsta
behöver man ej därför anse henne: hon är endast en del därav.
Det högsta, mänsklighetens egentliga adelsbrev, är den
diktande förmågan . . .»2
Att Tegnér sedermera övergav denna ståndpunkt och
återvände till Herders uppfattning under influens av de teologiska
studierna framgår med all önskvärd tydlighet av det märkliga
prästvigningstalet den 13 aug. 1837, som vi i annat
sammanhang få anledning återvända till. Där betecknas fromheten
2 III: 440.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
