- Project Runeberg -  Tegnér och teologien : idéhistorisk undersökning /
138

(1939) [MARC] Author: Thure P:son Wärendh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 1. Tegnér och Schleiermacher - a. Religionsestetiseringen principiellt övervunnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

hjärta. Skönheten är väl förgänglig, men det sköna är evigt
och ovanskligt, det är naturens högtidsdräkt, det är andens
kröningsmantel. Men just därför är det mera form än innehåll,
det sköna är sken men ett återsken från Gud. Den fromme
solar sig gärna i detta ljus och prisar honom, från vilken det
kommer: men hans inre längtan uppfyller det icke allena. —
Vidare är fromheten besläktad med sinnet för det sanna, ty
Gud är även sanningens Gud, och lögn och falskhet finnas
icke hos honom. Om det sköna ligger på ytan, så ligger
sanningen på botten av tingen, hon är deras innersta grund
och väsende. Därför är den fromme över allt och allestädes
sannfärdig, det bor intet svek i hans själ. Hon är genomskinlig
som en molnfri sommardag, och himmelens ljus ser tvärsigenom
henne. Men sanningen, lämnad åt sig själv, fäster sig
uteslutande vid begreppet och sk juter känslan åt sido, hon forskar
och eftersinnar och räknar, hon vill gärna mäta de frommas
himmel och rita en landkarta över deras paradis. Därför är
kärlek till sanningen allena icke ännu fromhet, ehuru hon
ingår däri och är nödvändig för dess väsende. — Och slutligen
är fromheten ävenväl besläktad, och på det närmaste, med
känslan för det goda; ty Gud är enkannerligen godhetens och
barmhärtighetens Gud; människosläktet ligger som ett barn
på hans arm, och han gläder sig som en fader glädes, när det
går hans söner väl. Godhet, välvilja, kärleksfullhet, de äro
Guds bästa faddergåva till jorden, de utgöra hans väsendes
rätta beläte ibland människors barn. Därför är också en from
man alltid tillika en god man, begreppen härom falla nära
tillsammans. Men det goda, åtminstone för världens ögon,
beror mera på den yttre, synbara handlingen, fromheten
däremot på det inre tänkesättet. Det goda du gör eller åtminstone
vill och åsyftar kommer av din fromhet liksom blommorna
komma av vårvärmen. Man uttrycker detta även sålunda, att
den goda gärningen kommer av tron; ty tro är ingenting annat
än fromhet, det vill säga, att du upptager gudomen i ditt eget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnerot/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free