Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 3. Tegnér och rationalismen - a. Saklig omprövning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
kristendomen infört (promulgerat) i världen, äro eviga och
oföränderliga, men dessa idéer äro givna i mänskliga förnuftet,
ehuru de hos en stor del av människosläktet måste väckas
genom det yttre Ordet, som uttalar dem. Men de former åter,
vari dessa idéer blivit uppfattade, äro tillfälliga och
föränderliga och vid kristendomens införande framställdes de på det sätt
och i den gestalt, som tiden erbjöd. Kristendomen uppkom
på en bestämd tid och hos ett bestämt folk och måste därför
upptaga mycket av denna tids och detta folks egenheter och
tänkesätt. Detta lokala och temporella kan därför ej alltjämt
vara beståndande: därför måste de i kristendomen innehållna
och uppenbarade idéer skiljas från sin tillfälliga iklädnad och
rensas från de tidsmeningar, varmed de äro uppblandade, eller
med andra ord prövas efter de i förnuftet givna religiösa
idéerna. Detta rättfärdigas därigenom att för människan det i
förnuftet givna har den största vissheten och är vissare än allt
vad som genom historien är givet, vore den än så bestyrkt .. .35
Till följd av sin princip måste rationalismen antingen helt
och hållet övergiva idéen om en övernaturlig uppenbarelse
eller åtminstone ej sätta uppenbarelsens ändamål däri, att den
skulle meddela något, som förnuftet själv ej kan uppnå, utan
endast däri, att den inför och gör bekanta de eviga
förnuftssanningarna. Den grundsatsen, att förnuftet är högsta domaren
i trosmål, att det följaktligen måste pröva uppenbarelsens
innehåll, skulle annars ej kunna försvaras; ty innehåller
uppenbarelsen något, som förnuftet ej själv kan uppnå, och skall
följaktligen förnuftet genom uppenbarelsen föras högre, så kan
det omöjligen hava prövningsrätt över uppenbarelsen. Därför
antar rationalismen såsom uppenbarelsens ändamål intet annat
än det att bringa till klart medvetande de i förnuftet väl givna
men slumrande och ofta dunkla idéerna och att grunda en
anstalt (kyrkan), varigenom dessa idéer såsom blivande och
giltig lära fortplantas från tid till tid och inverka på det mänsk-
35 Handskrifter 11, Prosa VIII, s. 85.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
