Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 3. Tegnér och rationalismen - b. Definitivt avståndstagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
i ortodoxin utan i ännu mycket högre grad i rationalismen.
Vid prästmötet i Växjö 1836 säger han, att den rationalistiska
riktningen inom teologin skulle vara svår att vederlägga, om
en verklig religion kunde vara en blott förståndssak. »Men
utan mysterier är det svårt att inse vad en uppenbarelse skulle
uppenbara.» Han pekar på arvsynden och försoningen som
sådana mysterier, vilka ej låta förjaga sig ur religionen, därför
att de ej låta förjaga sig ur människohjärtat. Det onda
försvinner icke, därför att det går bort ur de teologiska
kompendierna, och försoningen går som ett purpurinslag genom
livets dunkla väv.38 Från rationalismens grundsyn tager han
definitivt avstånd. »Rationalismen må, i människobildningens
nuvarande gång, utgöra en nödvändig utvecklingspunkt: men
den måste även vara en övergångspunkt; ty dess
uppenbarelse-tro stympar uppenbarelsen och klipper ängelns vingar. Den
är en döpt naturalism, en naken ensidighet, utan halt för
vetenskapen, utan färg för inbillningen och utan tröst för
hjärtat.»39
I annat sammanhang i ämbetsberättelsen, på tal om de
pietistiska rörelserna i stiftet, som hade väckelsepredikanten
Per Nyman till upphovs- och huvudman, ger Tegnér en
knapphändig karakteristik av de gångna seklerna i protestantismens
historia som psykologisk förklaring till pietismens
framträdande: »Sjuttonde århundradets andelösa ortodoxi, det
aderton-des tvivelsjuka indifferentism och det nittondes överkloka
rationalism förkyla lika människosinnet; och när
religionsbegreppen stelna och kallna, då springa religionskänslans
varma källor upp och verka ofta förstörande.»40 Denna
psykologiska förklaring till såväl pietismens framträdande genom
Spener och Francke som till de pietistiska rörelserna i
samtiden är värd all uppmärksamhet. Den ger den principiella
38 Jfr VIII: 86 f. Uttalandet återfinnes i ämbetsberättelsen.
39 VIII: 88.
40 VIII: 106 f. Om Nyman och Tegnérs relationer till honom se
Newman, Nordskånska väckelserörelser under 1800-talet, s. 249 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
