Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 4. Tegnér och den spekulativa teologien - b. Absolut förkastelsedom vid närmare konfrontation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
blöder och förblöder: det är blott ett enda sår. Bed Gud för
mig, Reuterdahl: men icke den moderna Kristus-Guden, som
först kom till klart medvetande i Hegel — (ty hans nåd vill
jag umbära) utan en mindre tysk, en bättre, faderligare,
självständigare Gud».49
När Hegel gått bort 1831, delade sig hans adepter i två
riktningar: den ortodoxt orienterade hegelska högern och den
heterodoxa hegelska vänstern. Den senare upplöste i sina
yttersta konsekvenser hos Strauss och Feuerbach religionen
och kristendomen i religiös fenomenologi och illusionism. En
representant för den hegelska vänstern, Richter, drog i sin
1833 utgivna Lehre von der letzten Dinge konsekvenserna av
hegelianismens panteistiska premisser i eskatologiskt avseende:
resultatet blev förnekelse av odödligheten. Han underströk
själv, att hans eskatologi innebar »den skarpaste negation av
en transmundan evighet».50 När Tegnér 1835 ögnat igenom
boken, syntes den honom som en styggelse. I brev till Wingård
av den 22 mars säger han sitt hjärtas mening: »Läran om en
odödlighet, nämligen en personlig och medveten, släpper mitt
hjärta icke, ehuru mycket förståndet kan invända däremot.
Jag tycker livet är ömkeligt nog ändå, och vill åtminstone ej
låta bortdemonstrera hoppet om dess bättre utveckling och
skönare former. Vid den plankan håller jag mig fast i
skeppsbrottet av samma skäl som jag fäster mig vid ett
människohjärta även med fara att det kan bedraga mig. I allmänhet
är hela denna hegelska riktning inom teologien mig vidrig.
Mitt konkreta sinne passar ej för dessa torra, andelösa
abstraktioner; och koketterandet med ortodoxa termer, vari man
inlägger en annan och ännu orimligare mening än fordomdags,
är en falskhet, ett hyckel, som bör uppreta varje bättre sinne.
Jag kunde likaså gärna böja knä för Baal som för denne
ny-modige Kristus-Gud, som nb ej kommit till fullt medvetande
49 VII: 496.
50 Se Richter, Lehre von der letzten Dinge, företalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
