Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 1. Tegnérs Luther-bedömning - a. Upplysningsmässigt porträtt av reformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
utbredare av riktigare och värdigare begrepp om Gud och
dygd.
Den senare lutherforskningen har gett oss ett nytt och
bättre porträtt av den store reformatorn. När detta jämföres
med Tegnérs bild av Luther i reformationstalet, blir det
uppenbart, huru felaktig och missvisande denna är. Hade Tegnér
inskränkt sig till en rent historisk betraktelse ur humanistisk
synvinkel och låtit förnuftet representera människans
teoretiska inställning och verksamhet, tänkandet, forskningen och
vetenskapen, så hade det naturligtvis varit riktigt, när han
säger, att reformationen innebär ett »förnuftets nya
testamente», en människotankens frigörelse, ett vetenskapens
magna charta. Men han nöjer sig icke med att fastslå denna
reformationens indirekta betydelse utan vill tillika ge en
principiell tolkning av reformationens väsen. När han då
finner, att detta uttömmer sig i en gränsreglering mellan
förnuft och tro, en förlikningsakt mellan gudomligt och
mänskligt, har han icke träffat sakens kärna. Reformationens
principiella innebörd låter sig icke tolkas utifrån en humanistisk
aspekt: den är att söka på det religiösa planet, den rör
människans gudsförhållande. Tegnér kallar Luthers insats en om-
hans egen övertygelse hade bildat sig efter kyrkofädrens, synnerligast
Augustini lärobegrepp; väl icke därför att han satte detta högre än bibeln
men otvivelaktigt antog det överensstämmande med kristendomen; under
det Erasmus med en djup tänkares självständighet erkände och begagnade
förnuftets gudomliga rätt och Melanchton med en klart seende kärleks
anda fattade kristendomens väsende, det han säkert ansåg mycket för
oändligt att rymmas i mänsklighetens tankeformer.» Luthers storhet och
betydelse ligger i hans segerrika kamp mot hierarkien och icke på
teologiens område: »När man hunnit inse, att Luthers största aldrig förnekade
förtjänst består i den segrande kraft, med vilken han uppträdde emot
den romerska hierarkien och deras på okunnighet, förnuftshat och
vidskepelse grundade välde och icke så mycket eller uteslutande efter Luthers
egen bekännelse i den av honom lämnade bearbetningen av kristendomens
sanningar; så skall man väl aldrig bestrida att Luthers reformation äger
stora förtjänster . . .» Almquist, Andaktsminnen, s. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
