Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 1. Tegnérs Luther-bedömning - b. Kantiansk syn på reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
b. Kantiansk syn på reformationen.
På samma sätt som Tegnér ser Martin Erie Ahlman
på reformationens innebörd. Redan ämnesformuleringen för
anförandet vid jubileumsfesten i Lund 1817 röjer hans
likartade syn: De Reformatione Rationis et Revelationis Lutheri.16
Han betraktar också Luthers reformatoriska insats som en
gränsreglering och en förlikningsakt mellan förnuftet och
uppenbarelsen: »Likaväl som till uppenbarelsen måste vi taga
skyldig hänsyn till förnuftet, och det är otvivelaktigt, att
Luther i lika grad lagt sig vinn om detsamma som om
uppenbarelsen. Genom att förkasta alla mänskliga auktoriteter vid
den heliga skrifts utläggning, genom att fastslå, att Guds ord
bäst tolkar sig själv, har han åstadkommit, att vid denna
utläggning så stor andel gives förnuftet, som det med rätta
kan begära.»17 Luther och de teologer, som följa i hans spår
skatta förnuftet högt, förutsatt att det är måttfullt och vet
sina gränser. »I sen, huru orättfärdigt det är att förebrå oss,
att vi äro förespråkare för en blind tro och förakta eller vilja
utsläcka det ljus, som en välvillig natur förlänat oss. Vi
lämna även i fråga om heliga ting åt förnuftet dess
verkningskrets, inom vilken det får lov att fritt utbreda sig, pröva sina
krafter och glädja sig åt att hava sett och uträttat någonting. Vi
hälsa det, då det löper sin bana och kämpar sin strid, men vi
mana det att icke förbruka tid och krafter på att limma ihop
ikariska vingar och ännu mycket mera att icke, sedan det väl
limmat ihop desamma, använda dem för att storma himlen
och stjärnorna — en löjlig och vådlig strävan, som blott kan
leda till dess eget och mänsklighetens fördärv.» Den
tillbörliga hänsynen till sunda förnuftet har även i det avseendet
hävdats av Luther, att furstar och teologer sedan tillåtit det att
16 Ahlmans föredrag har framdragits av Albert Nilsson och i svensk
översättning publicerats som bilaga II till hans skrift Tegnér och
uppsalafilosofien. Se a. a. s. 207 ff.
" a. a. s. 217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
