Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 3. Behovet av en särskild uppenbarelse - b. Visshet genom influens av teologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
religiösa idéer, som kristendomen infört (promulgerat) i
världen, äro eviga och oföränderliga, men dessa idéer äro givna i
mänskliga förnuftet, ehuru de hos en stor del av
människosläktet måste väckas genom det yttre Ordet, som uttalar dem.»44
Promulgationssynpunkten på kristendomens förhållande till de
religiösa förnuftsidéerna, som han konstaterar hos
rationalismen, är den synpunkt han själv anlägger, då han framhåller,
att den särskilda uppenbarelsen kommer för att bekräfta och
förklara den allmänna. När han säger, att Guds skrift i våra
hjärtan för de flesta är dunkel och oläslig och därför behöver
förklaras och bekräftas, så är detta det homiletiska uttrycket
för den grundsyn, som han återfinner hos rationalismen, enligt
vilken de eviga och oföränderliga idéerna äro givna i det
mänskliga förnuftet men på ett sådant sätt, att de hos en stor
del av människosläktet måste väckas genom det yttre Ordet,
som uttalar dem. Men han är i gott samförstånd med de Wette
på denna punkt. Vi erinra oss från redogörelsen för dennes
symbolism det principiella uttalandet: rationalismen är intet
annat än uppenbarelsetrons filosofiska åsikt.
Vi ha förut påpekat, att Tegnérs Översikt av rationalismen
stammar från slutet av 1832 eller början av 1833.
Väckelsångs-talet, från vilket det analyserade citatet är hämtat, härrör sig
från samma tidpunkt. Det är alltså intet som hindrar, att det
kan vara färgat av den rationalistiska grundsyn, som han
samtidigt överväger och fixerar. Därmed är ingalunda sagt, att
han själv ville göra sig till rationalismens talesman. Hans
översikt är ju att betrakta som ett led i uppgörelsen med
rationalismen. Han skrev till Wingård strax efteråt, att
rationalismen väger tyngre än supranaturalismen, om man
stannar kvar på den blotta förstånds- eller
reflexionsståndpunkten. Men han framhöll tillika, att hur farligt det än kan
vara att övergiva den — detta dock var nödvändigt, om den
närvarande striden mellan de teologiska ytterlighetspartierna skulle
44 Tegnérs Handskrifter 11, Prosa VIII, s. 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
