Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 4. Den rationella antiintellektualismen - a. Reflexionsståndpunktens ohållbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
heter», som han här kallar mystik, ehuru han synbarligen
nyttjar uttrycket med en viss tvekan, så återger han i själva
verket de Wettes framställning: »Eine Mythologie, die weiter
keine Ansprüche macht als das Unnennbare in Bildern
dar-zustellen, kann die Kritik freundlich neben sich dulden; und
noch lieber eine Mystik, welche die Gemeinschaft des Göttlichen
und Menschlichen in Christo mit gesunder sittlicher Kraft des
Gefühls lebendig auffasst.»
Detta av de Wette tidigt grundlagda intresse hos Tegnér
att få rum för en »förnuftig mystik» eller att med en
rationalistisk grundsyn förena religionens hemligheter kommer genom
den perdurerande influensen från honom, senare förstärkt med
intryck från Schleiermacher, att i fortsättningen göra sig
gällande. Ett karakteristiskt belägg föreligger i ett brev till
Brinkman 1825, där han med anledning av
uppfostringskom-mitténs betänkande rörande folkundervisningen säger:
»Religionen är en angelägenhet icke blott för begreppet utan även
och ännu mer för känslan. Visserligen slumrar i barnets hjärta
en reminiscens av himlen, en religiös känsla, som bör väckas
och underhållas ... Ingen kunskap fordrar så uteslutande
muntlig undervisning som religionskunskapen både för sitt
dogmatiska och estetiska element.»47 I ett anförande i
undervisningskommittén följande år yttrade han på tal om
utbildandet av det religiösa sinnet: »All känsla, av vad
beskaffenhet som helst, är något helt och hållet inre, hon föreställer
intet föremål, hon förhåller sig till kunskapen som tonen till
ordet. Därför kan hon ej heller bibringas genom andra eller i
egentlig mening läras; hon kan endast väckas, näras och ledas.
All religion innehåller tvenne elementer: ett mystiskt för
känslan och ett dogmatiskt för begreppet. Det är egentligen det
sistnämnda, som skolan kan utbilda och inprägla, icke blott i
minnet utan även i förståndet.»48 Den egentliga och verksam-
47 V: 520.
48 VI: 133. Jfr Schleiermacher, Ueber die Religion, Dritte Rede, Ueber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
