Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 4. Den rationella antiintellektualismen - a. Reflexionsståndpunktens ohållbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
offentligt institut för att införa den i mänskliga livet. Ehuru
anlagen hos alla människor äro väsentligen desamma, så beror
dock människobildningens utveckling av yttre omgivningar:
de i sinnet grundade religionsidéerna måste genom tradition
bringas å bane och framställas i symboler, som blott kunna
finnas i en positiv religion, så vida människan skall bliva
medveten därav. För att kunna bli folktro måste därför den
sanna religionen ha något yttre i erfarenheten givet, som
kunde fortplantas från släkte till släkte. Detta förekommer i
kristendomen, som börjar en alldeles ny period i
religionshistorien. En sådan promulgation av den sanna religionen är
ett ändamål värdigt försynen. Därför är genom kristendomen
verkligen något uppenbarat, nämligen det högsta och
värdigaste, den sanna gudaläran, h. e. den är genom lära och kult
införd i världen och genom kyrkan är sörjt för att denna
religion fortfar såsom något yttre och fortplantas från tid till
tid. Kristendomen har utvecklat det frö till en sann religion,
som låg synnerligast i judaismen, och förträngt hedendomen.
Hela Europas religiösa och moraliska bildning är utgången
därifrån, och ett stort ändamål är sålunda uppnått genom
uppenbarelsen, även om den ej uppenbarar annat än vad som
väsentligen, ehuru outvecklat, ligger i förnuftet själv. —
Begreppet om en omedelbar uppenbarelse, h. e. en övernaturlig
verkan av den högsta kausaliteten, som antas av
supranatu-ralisterna, förkastas av den rena rationalismen. Sålunda påstå
Löffler, Röhr och Wegscheider, att idén om en övernaturlig
uppenbarelse härleder sig från fornvärldens vana att hänföra
allt ovanligt till Guds omedelbara verkan. Tanken att Gud i
många fall griper omedelbarligen in strider (säga de) mot en
riktig föreställning om hans vishet: det underbara i bibeln
härledes alltså från de tiders anda, då den författades. De anse
dock kristendomen som en gudomlig anstalt, de eviga
förnuftsidéerna framträda däri i sin högsta renhet och rikedom, den
är ett Guds verk och därigenom en uppenbarelse av Gud,
ehuru icke på övernaturligt sätt grundad eller fortplantad utan
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
