Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - a. Till en början har förnuftet primat över uppenbarelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
nuftet i alltfall skall göra bankrutt, tycker jag det är tämligen
likgiltigt, om balansen blir större eller mindre. Dessutom torde
väl en och annan preliminär fråga i ämnet ej varit ur vägen.
Till exempel: huru kan ett protestantiskt land, som ej erkänner
någon annan trosregel än bibeln, ha någon annan symbolisk
bok? Troligtvis icke annorlunda än därigenom att den
sistnämnda bevisligen i alla dogmerna överensstämde med
normalskriften. Men denna normalskrift är ju tydligen avfattad
i en praktisk-religiös snarare än i en spekulativ-dogmatisk
avsikt, varav följer, att Guds ord är ett tveeggat svärd, även i
den mening, att icke blott varje dogm utan även dess motsats
kan därutur deduceras — se kättarhistorien och Theologia
polemica! Eller varför gives det intet testamente, huru
obestämt det må vara, som föranlett så långvariga och invecklade
processer som just det nya och gamla, varför är arvstriden om
saligheten mellan de filenska arvingarna till himmelriket, de
särskilda kristna sekterna, ännu alltjämt oavgjord? Huru
bevisar man t. ex. att de dialektiska klyftigheterna rörande
teologiens quadratura circuli, trinitetsdogmen, som bestämdes
i Athanasii symbolum, eller att religionens caput mortuum, den
augustinska-lutherska fides salvifica är den enda åsikt av saken,
som förekommer i bibeln: och förekommer där även en annan,
som ej kan nekas, efter vilken grund, om ej efter en förnuftig,
måste vi välja mellan bägge? När 2:ne lika gällande
auktoriteters strida mot varandra (och det göra de i alla
huvuddogmerna), så måste man väl för att få något avgjort taga
förnuftet, som också är ett slags gudomlig auktoritet, till skiljeman.
Men härigenom äro vi också trängda tillbaka inpå själva
huvudfrågan, viktigare än alla symboliska: huruvida
överensstämmer bibeln själv med förnuftet eller låter därmed förena
sig? Är uppenbarelsen något annat än förnuftets supplement,
noter till texten, där den kan finnas dunkel? Men där han är
klar och utan variationer, få noterna ej motsäga honom: deras
motsägelse är uppror, ej förbättring. Ty är icke förnuftet också
en uppenbarelse, nämligen en högre, en fortfarande, en osvik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
