Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - a. Till en början har förnuftet primat över uppenbarelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
kordatet mellan förnuftet och uppenbarelsen, så beror detta
på, att det väsentliga i kristendomen för honom är identiskt
med de religiösa förnuftsidéerna. Den principiella grundsynen
träder på nytt i dagen: förnuftsuppenbarelsens och
kristusuppenbarelsens kvalitativa identitet — förnuftet en
uppenbarelse och uppenbarelsen Guds förnuft. När han fått den
teologiska metoden i sikte, syntes det honom utifrån hans
principiella grundsyn riktigt, att förnuftet är en domare i trossaker
eller innehar primatet i förhållande till kristusuppenbarelsen.
Denna ståndpunkt, som studiet av Bretschneider och de Wette
hjälpt honom fram till, vidbliver han i det längsta.
I det synnerligen intressanta brevet till J. M. Almquist av
den 6 april 1834 gör han principiella uttalanden av stor vikt:
»Det har redan länge varit min övertygelse, att den s. k.
ortodoxien inom protestantiska kyrkan omöjligen låter förena sig
varken med bibeln eller med den utvecklingspunkt, varpå för
närvarande vetenskap och människoförnuft befinna sig. Ett
envist kvarhållande därvid skadar kristendomen långt mera
än dess skarpsinnigaste vedersakare; ty det avlägsnar från
densamma icke blott de egentligen lärde utan även den stora,
ständigt växande mängden av bildade, till vilka vetenskapens
resultater efter hand framtränga och som således äro lärde i
andra hand. På detta sätt är det fara värt, att kristendomen
nedsjunker till en blott exoterisk folktro liksom i Grekland
och Rom och förlorar, vad som dock är dess egentliga
livsprincip, sin universella, för alla mänsklighetens
utvecklingsgrader lämpliga karaktär. Detta erkännes också numera
tämligen allmänt bland teologer av alla färger med undantag av
de becksvarta i Uppsala och deras obskurantiska prototyper i
Tyskland. Själva Tholuck och Hahn, till och med den ömklige
Hengstenberg, divergera dock betydligt från symboliska
grundlagen och salighetens rätta riksdagsordning, tvärtemot egna
pietistiska protestationer.
Möjligheten, ja, nödvändigheten av en sådan divergens
ligger onekligen i själva protestantiska kyrkans princip, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
