Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - b. Omsider tillerkännes uppenbarelsen primat över förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
fordras helt andra män än dess nuvarande ordförande att blåsa
liv i den avsomnade; men saken är i sig själv omöjlig.
Protestantiska kyrkans livsprincip är exegetisk i ordets vidsträcktaste,
ej blott linguistiska bemärkelse. En sådan exeges som
reformatorernas är numera omöjlig, icke blott därför, att alla
språk-och historiska studier äro drivna högre, utan även ock i
synnerhet därför, att vår tid står på en helt annan vetenskaplig
bildningspunkt och i följd därav har en helt annan både
religiös och filosofisk totalåsikt. Det är verkligen icke att
tänka på en så materiell och ogenerad supranaturalism som
den forna, endast på en mer eller mindre rationell, mer eller
mindre sublimerad. Jag talar här om vetenskapen: i kyrkan
kan förhållandet vara annorlunda. Stereotyper äro där
nödvändiga, och när de bli utslitna måste de med försiktighet och
oförmärkt omgjutas. Ju större svalg som befästes mellan
dogmen och den möjliga övertygelsen, jag vill ej säga hos de
lärde men hos de bildade, desto sämre är det likväl, och den
som ytterst förlorar härpå är — kristendomen.»83
När Tegnér här som mångenstädes opponerar mot
ortodoxin, som i mer än ett halvsekel, alltså från Semlers tid, står
lik i dogmatiken, och anser den protestantiska kyrkans
livsprincip vara exegetisk i ordets vidsträcktaste bemärkelse, så
inkluderar detta den förut preciserade teologiska metoden —
ackommodations-, reduktions- och perfektibilitetstankarna.
Han prisger alltså icke det rationella elementet i sin
uppenbarelsetolkning och kristendomssyn. Förnuftets rätt hör till
imponderabilia i den nya religiösa och filosofiska totalåsikt,
som efter hand arbetat sig fram. För teologiens vidkommande
gör han gällande en supranaturalism, som är rationellare och
mera sublimerad än den gamla. Genom detta uttalande kan
man konstatera en sakta glidning i supranaturalistisk riktning.
När han erkänner, att stereotyper äro nödvändiga i kyrkan,
men gör gällande, att de måste försiktigt och oförmärkt gjutas
83 VII: 365 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
