Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 6. Ståndspunktsförskjutningen - a. Det teologiska studiets andel i uppluckringsprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
och uppenbarelsen, beror i själva verket på de motspänstiga
elementen i den teologi, som han sysselsätter sig med och
influeras av. Den konsekventa rationalismen, i vårt
sammanhang företrädd av Wegscheider, eliminerade svårigheterna
genom att helt rationalisera uppenbarelsen. Den konsekventa
supranaturalismen, som Tegnér mötte exempelvis hos
Bergquist, eliminerade svårigheterna i motsatt riktning genom att
helt frånkänna förnufet domsrätt i andliga ting. Med ingendera
av dessa ytterlighetsriktningar var Tegnér tillfreds. Men den
rationella supranaturalismen, som Bretschneider företrädde och
som i motsats till ytterlighetspartierna åsyftade ett konkordat
mellan förnuftet och uppenbarelsen, var i själva verket en
kompromissteologi, som gömde på heterogena element.
Å ena sidan subordinerade Bretschneider förnuftet under
uppenbarelsen, då han gjorde gällande den religiösa
förnuftskunskapens otillräcklighet och den särskilda uppenbarelsens
nödvändighet.89 Å andra sidan subordinerade han
uppenbarelsen under förnuftet, då han gjorde gällande, att den
religiöst-aprioriska förnuftskunskapen är »säkrare» än den
religiöst-aposterioriska uppenbarelsekunskapen och därför dennas
norm.90 Han tager alltså tillbaka med den ena handen vad
han givit med den andra. Denna inkonsekvens korsas av en
annan. Å ena sidan gör han gällande, att förnuftskunskapen
är säkrare än uppenbarelsekunskapen och dennas norm, å
andra sidan, att den särskilda uppenbarelsen innehållsligt
överstiger den allmänna i klarhet och kvantitet.91 Om den
»Erleuchtung», som möter i kristendomen är kvalitativt
identisk men kvantitativt för mer än den allmänna uppenbarelsen
i förnuftet, hur kan då detta tillerkännas normativitet i
förhållande till kristendomen? Det kan då förefalla ofrånkomligt,
att primatet måste övergå från den allmänna förnuftsuppen-
89 Bretschneider, Handbuch I, 202 f.
90 a. a. s. 214.
91 a. a. s. 198.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
