Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 6. Ståndspunktsförskjutningen - b. De Wette hjälper Tegnér att principiellt övervinna Bretschneider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
har en heuristisk betydelse av stort värde — den uppenbarar
lättare än förnuftet tingens gåta. I brevet till Brinkman 1827,
då influensen från de Wette och Bretschneider gör sig gällande,
säges det: »Är uppenbarelsen något annat än förnuftets
supplement, noter till texten, där den kan finnas dunkel? Men där
han är klar och utan variationer, få noterna ej motsäga honom:
deras motsägelse är uppror, ej förbättring. Ty är icke förnuftet
också en uppenbarelse, nämligen en högre, en fortfarande, en
osviklig; och vid kollisionen måste icke den historiskt-judiska
vika?» Grundsynen är icke prisgiven: kollision är möjlig och
faktisk men innerst råder principiell enhet mellan ratio och
revelatio. Förnuftet har nu emellertid oinskränkt domsrätt i
trosmål: det är en högre och osvikligare uppenbarelse än
kristendomen. Samtidigt kräves som vi minnas utrymme för ett
mystiskt element. Vid prästmötet 1836, då uppgörelsen med
rationalismen är slutförd och inkonsekvensen i den rationella
supranaturalismen begynt att avslöja sig, förklarar han: »Det
förnuft som jävar mysterierna, som tillväller sig högsta
domsrätten i trosmål, ehuru det aldrig kan vara annat än subjektivt,
varigenom bevisar det då själv sin osviklighet? . . . Jag vördar
förnuftet, ty det är också en Guds uppenbarelse, men det
behöver därför varken vara det högsta eller enda.»
Grundståndpunkten är alltfort densamma: förnuftet är också en
uppenbarelse. Men ratio är detroniserat, dess domsrätt i
trosmål är usurperad, primatet har övergått till den särskilda
uppenbarelsen, denna är högre och osvikligare än den
allmänna.
Vi ha sammanställt dessa uttalanden i kronologisk följd
för att visa, att den olika accenten icke låter sig förklara endast
genom en hänvisning till det intresse, teoretiskt eller
religiöst-praktiskt, som för tillfället dominerar. Det är den av de
teologiska studierna föranledda brottningen med problemen, som
här avspeglar sig och uppenbarar en uppluckringsprocess och
en tyngdpunktsförskjutning inom den principiella grundsynens
ram. Så länge Tegnér okritiskt lät sig influeras av Bretschnei-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
