Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 6. Ståndspunktsförskjutningen - b. De Wette hjälper Tegnér att principiellt övervinna Bretschneider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
tankegång, då han hävdar nödvändigheten av det irrationella
mystiska elementet i religionen.» Iakttagelsen förklarar, varför
Tegnér kom att bryta sig loss ur den rationella
supranaturalis-men: han medförde nämligen till sin konfrontation med
Bretschneider det genom de Wettes inverkan väckta sinnet för
det emotionella i religionen, som gav den egenart och
självständighet i förhållande till andra andelivsformer. När han
kräver utrymme för det irrationella, mystiska elementet i
religionen, så ligger bakom detta krav, åtminstone vid
ifrågavarande tidpunkt, de Wettes ideal-estetiska betraktelsesätt:
religionen har sin provins i känslan, får sin karaktär i aningen,
är någonting sui generis.
Tegnér kunde länge nog låta sig påverka av Bretschneider
i lika hög grad som av de Wette. De syntes nämligen
företräda samma principiella grundsyn. För dem båda var, såsom
vi sett, också förnuftet en uppenbarelse, den första och
ursprungliga. Båda refererade till den religiöst-aprioriska
förnuftskunskapen såsom proberstenen, på vilken den
historiskt-positiva uppenbarelsen skulle prövas. Båda voro också i det
stycket i samförstånd med rationalismen, för vilken
kristendomen innebar en promulgation av de religiösa förnuftsidéerna.
Men efter hand måste det ha gått upp för Tegnér, att när
Bretschneider och de Wette talade om förnuftet i samband med
uppenbarelsen, så menade de detsamma och ändå icke
detsamma. Bägge två kunde distingera mellan förstånd och
förnuft och de Wette skulle gott ha kunnat acceptera
Bretschnei-ders bestämningar: Verstand — Vermögen der Begriffe, Urtheile
und Schlüsse, Vernunft = Vermögen der Ideen. Men deras
tankar om ratio i dess förhållande till revelatio voro dock
inställda under olika prefix. Bretschneiders syn på förnuftet
såsom förmåga av religiösa idéer var rationellt-intellektualistiskt,
de Wettes däremot rationellt-antiintellektualistiskt bestämd. Den
förre befann sig på andra sidan om Kant och traderade arvet
från Leibniz, den senare befann sig på denna sida om Kant
och byggde ut han kriticism med hjälp av Fries’ antropologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
