Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - a. Herderinfluensens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Guds förnuft. Detta ofta upprepade uttryck ha vi kallat
nyckelordet. Det ger i kortaste form uttryck för hans religiösa
grundsyn. Karakteristiskt är, att han sällan talar om uppenbarelsen
utan att samtidigt tala om förnuftet. Förklaringen ligger i
nyckelordet: eftersom uppenbarelsen är Guds förnuft och det
mänskliga förnuftet en stråle av det gudomliga, höra ratio och
revelatio tillhopa — man kunde med hans eget uttryck säga
som de två hemisfärerna.
För analysen av uppenbarelsebegreppet är det lämpligt att
stanna inför ett i annat sammanhang delvis anfört uttalande
vid prästmötet i Växjö 1836. Han stod vid denna tidpunkt på
den högsta alpen i sin episkopala gärning, och hans teologiska
åskådning framträdde nu i sin fulla mognad. Under de fyra
år av kraft och klarhet, som därefter stodo honom till buds,
undergår hans teologiska uppfattning ingen nämnvärd
förändring. Med sinnessjukdomens utbrott 1840 inledes en
svaghetsperiod i hans liv, då man ständigt påminnes om ett slocknat
geni. De teologiska uttalanden, som stamma från dessa sista
år, kunna därför icke tillmätas någon betydelse för
bedömandet av hans teologiska åskådning.
Insatsen vid prästmötet 1836 var kvalitativt fullödig och
tillförsäkrade honom prästerskapets tacksamma beundran.
Också »läsareprästerna» grepos av hans strålande personlighet
och senterade livligt hans uppgörelse med rationalismen.1
När förhandlingarna äro avslutade och biskopen står i
katedern och hemförlovar sina ämbetsbröder, tecknar han än en
gång det prästideal, som han vid så många tillfällen givit
uttryck åt.2 Tolv år av episkopal ämbetsutövning och lika
1 Jfr Virdestam, Småländska gestalter, s. 139 ff.
2 Vid konrektorn, mag. A. Hagelbergs prästvigning 1827 yttrade han:
»Fromhet är kristendomens kärna och i synnerhet oumbärlig för läraren;
ty omkring den kärnan måste hela hans väsende sätta sig . . . Inga gåvor,
huru lysande, huru mångfärgade de ock må vara, kunna hos läraren
ursäkta bristen på hjärtats fromhet; och likväl är fromheten enkel och
enfärgad; hon går vitklädd som leviterna, hon är prästens rätta
ämbetsdräkt, hon är altarskruden, vari han firar sin levnads sabbatsdag.» VI: 122 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
