Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - a. Herderinfluensens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
vilken det trägna teologiska studiet lämnat sin betydelsefulla
tribut, träda fram i skarpare relief. Det är ett uttalande i det
ofta citerade brevet till Geijer 1821, som påkallar
uppmärksamhet: »Låt oss tacka Gud, att vår tro är bättre, renare än
de gamles: men låt oss icke glömma, att mänsklighetens
adelsmatrikel står fullskriven av hedniska namn. Kristendomens
stora företräde framför alla andra religioner ligger väl mest
däruti, att försoningsidén (som är hjärtbladet av all religion)
däri renast framträder; men i allmänhet skulle väl mången
kunna tycka, att allt vad som blott traditionsvis eller på
historisk väg överlämnas oss, således uppenbarelse i vanlig
mening, mera vore att anse såsom en särskild religionsform än
som religionen själv, som kunde förefalla äldre och
ursprung-ligare. Var mänsklighet finnes, där finnes även Gud och hans
lära: de svara mot varandra som de bägge hemisfärerna.»8
Tegnér var som vi sett vid denna tidpunkt icke lika övertygad
som Geijer om behovet av en särskild uppenbarelse, ehuru han
villigt erkänner dess relativa betydelse. Han gör i detta
sammanhang en något tveksam distinktion, som är värd att
uppmärksamma, mellan religionen själv och de särskilda
religionsformerna. Den förra är äldre och ursprungligare än de senare.
Med religionen själv menar han den allmänna
förnuftsuppenbarelsen eller vad upplysningstiden substituerade under
begreppet naturreligion. Religionsformerna äro de bestämda,
positiva, konkreta religionerna.
Distinktionen ger vid handen, att Tegnér vid denna
tidpunkt icke tagit intryck av Schleiermacher. Han var ju
också ännu tämligen okänd i Sverige. Schleiermacher hade
eljest redan 1799 i Reden gått skarpt till rätta med
upplysningstidevarvets »allmänreligion». I sitt femte tal behandlar han
religionens historiefilosofiska problem. Men Schleiermachers
»Religion überhaupt» är icke identisk med upplysningstidens
allmänreligion. Som Anders Nygren uppvisat anger ut-
8 111:446.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
