Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - a. Herderinfluensens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
vad som är, det är, därigenom att ett föregående varit. Därför
är det en besynnerlig föreställning, att kristendomen skulle stå
alldeles enstaka, som en förtrollad stad, som ett nytt Jerusalem
nerfallet från himmelen, utan allt sammanhang med den
föregående eller den omgivande tiden. Kristendomen är en
uppenbarelse: ja, men en enslig, från allt annat lösryckt, av allt annat
oberoende uppenbarelse, skulle intet mänskligt sinne kunnat
fatta, den vore förlorad för alla. Uppenbarelsen är icke en
död månsten, fallen med knall ur skvn, utan den är ett levande
träd, utbildat och mognat med tiden, ehuru dess frö är fällt
av himmelens fåglar. Vore det annorlunda, hade kristna korset
icke sitt fotfäste i en föregående bildning, hednisk så väl som
judisk, sannerligen, det stode icke nu och överskvggde hela
den bildade världen, det bure ej på sin panna solvisaren, som
avskuggar det eviga ljuset.»13
Vi ha i annat sammanhang uppvisat, huru Tegnérs
sysselsättning med Herders Ideen zur Philosophie der Gescliichte
der Menschheit under åren 1817—1819 medverkat till
ut-gestaltningen av den uppenbarelsesyn, som han här
presenterar. Uppenbarelseidéns vidgade horisont, tanken på
uppenbarelsens fortgång och föreställningen om den kontinuerliga
evolutionen i mänsklighetens historia återgå ytterst på Herder.
Naturligtvis har det herderska inflytandet på Tegnérs
uppenbarelsesyn perdurerat genom åren, även om det aldrig
framträtt så markant som nu: här ger han det yppersta exemplet
på, hur oförbehållsamt han accepterat Herders grundtanke,
att varje tid uppenbarar. Den kontinuerliga evolutionstanken
är icke blott innehållsligt kongruent utan också till ordasättet
i hög grad besläktad med Herders. »Varje ögonblick har sin
rot i årtusenden, den dag du lever, den dag dina fäder levde,
han är en son, ehuru i olika släktled, av skapardagen: vad
som är, det är, därigenom att ett föregående varit.» Denna
framställning är som kalkerad på Herders uttalande: »Ingen
13 VIII: 173 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
