Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - a. Herderinfluensens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
står i sin ålder isolerad, han bygger på det föregående, detta
blir ingenting annat än grundvalen till framtiden, vill icke heller
som sådant vara något annat: så talar analogien i naturen,
Guds talande förebild i alla hans verk. Tydligen så även i
människosläktet.» Vi ha förut påpekat och få framdeles
anledning poängtera, att det herderska inflytandet hos Tegnér
gör sig gällande icke blott i hans uppenbarelsesyn utan också
i hans fromhetsuppfattning och i hans kristologi.
Tegnérs relation till Herder ger ett gott prov på, hur han
aldrig låter sig okritiskt bestämmas av sina auktorer utan
accepterar det som han finner acceptabelt och avböjer det som
icke väcker genklang inom honom. I brev till Brinkman av
den 24 april 1831 skriver han: »Har du läst Herders teolog,
skrifter, helst de senare, t. ex. Geist des Christenthums och en
liten uppsats kallad Christenthum und Antichristenthum?
Därav är i sanning icke mycket alt lära men så mycket mer
att sluta till i avseende på författarens religiösa tänkesätt.
Vilken oerhörd nebulism och därjämte vilken svaghet att ej
säga rent ut vad hela världen dock vet och ser att han tänkte!
Säg mig, vad betyder hans ideliga humaniserande av
kristendomen, om icke förnekelsen av dess gudomlighet i vanlig krass
ortodox mening?»14
Av detta uttalande låter det som om Tegnér ingenting lärt
av Herder, åtminstone icke av hans Geist des Christenthums
och hans Christenthum und Antichristenthum. Men en
granskning av dessa skrifter ger vid handen, att den svn på
kristendomen, som Herder i dem tillkännager, är nära besläktad med
Tegnérs egen, och själv kan han icke alldeles frikännas från
den humanisering av kristendomen, som han klandrar hos
Herder. Det som kommit honom att reagera vid studiet av
dessa Herders skrifter är icke, även om man av hans ord att
döma kunde tro det, den syn på kristendomen, som där mötte
honom, utan i stället den formella utgestaltning, som Herder
14 VII: 219.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
