Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - b. Uppenbarelseuniversaliteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Herelers historiefilosofiska aspekt tillika med de Wettes och
Bretschneiders syn på relationen mellan ratio och revelatio
kommer honom att avfärda ett sådant statiskt och momentant
uppenbarelsebegrepp. »Kristendomen är en uppenbarelse: ja,
men en sådan enslig, från allt annat lösryckt, av allt annat
oberoende uppenbarelse, skulle intet mänskligt sinne kunnat
fatta, den vore förlorad för alla.»1 I en liten samling aforismer
från tidigare år, säger han: »Att neka theopneusti är att neka
principen för allt som har något värde i mänskligheten: men
att inskränka den inom några få personer bland judarna är
hädiskt vanvett.»2 Uttalandet härleder sig sannolikt från
omkring 1820 och tillhör den förteologiska perioden.3 Det är lätt
att dechiffrera det herderska tänkandet i denna aforism. Att
theopneustien är principen för det värdefulla i mänskligheten,
att det i historien är fråga om gudsingivelse och ett nytt
väsens-genombrott, är Herders stora tanke och det som för honom
ett betydelsefullt steg utöver Lessing. Och att denna theopneusti
icke kan begränsas till judafolket eller ett fåtal därinom utan
är av universell omfattning, det har Tegnér lärt av Herder.
1 VIII: 174.
2 VI: 68.
3 Denna aforism är nämligen insprängd mellan en, som alluderar på
den sista romansen i Fritiofs saga, Försoningen, vilken diktades 1820, och
följande fyra, som alla äro besläktade med uttryck i breven från slutet
av 1820 och början av 1821 till Hagberg, Martina v. Schwerin och Geijer:
»Gud och mänsklighet förutsätta varandra liksom radius och periferi.»
(Jfr uttalandet i Geijerbrevet: »Var mänsklighet finnes, där finnes även
Gud och hans lära: de svara emot varandra som de bägge hemisfärerna.»
111:446.) — »Allt som har något värde, följaktligen även haft något
bestånd i filosofien, från Plato till Schelling, är ren dikt, ett didaktiskt
poem över natur och ande.» (Jfr Geijerbrevet: »Säg mig, allt som är av
något värde i filosofien, från Plato till Schelling, är det något annat än
idel transcendens?» 111:443.) — »Philosofien är det stagnerande, poesien
det rinnande livets vatten.» — Mången religion är en omskuren, all
metafysik är en utskuren poesi:» (Jfr brevet till Hagberg: »Religionen är en
omskuren poesi, vetenskapen däremot, helst metafysiken, är en utskuren
poesi ...» 111:438). Se också brevet till M. v. Schwerin, 111:440.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
