Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - d. Uppenbarelseevolutionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Mot bakgrunden av detta uttalande framträder Tegnérs
uppenbarelsetanke under dubbel aspekt: sub specie aeternitatis
och sub specie temporis. Under evighetsaspekten försvinner
evolutionsidén — Gud realiserar sin plan. Denna är för oss
mysteriös och irrationell: intet mänskligt öga tränger in i
världsstyrelsens hemlighet. Under tidsaspekten har
uppenbarelsen evolutionskaraktär — historien känner intet språng,
endast en fortgående utveckling. Uppenbarelsen är ett levande
träd, utbildat och mognat med tiden. Det dubbla perspektivet
på uppenbarelseperdurationen, som vi förut konstaterat, gör
sig alltså gällande också i fråga om uppenbarelseevolutionen.
Med andra ord: evolutionsidén genomföres icke konsekvent.
Den horisontala linjen korsas av den vertikala. Den
evolu-tionistiska kontinuitetstanken tillhör uppenbarelsens immanens
eller betraktelsen sub specie temporis men icke dess
transcen-dens eller betraktelsen sub specie aeternitatis.
Tegnérs evolutionstanke är pedagogiskt tänkt. Utan
utvecklingssammanhanget genom tiderna skulle mänskligheten icke
vara i stånd att fatta kristendomen. Detta framgår av följande
yttrande i prästmötestalet: »Kristendomen är en uppenbarelse;
ja, men en sådan enslig, från allt annat lösryckt, av allt annat
oberoende uppenbarelse skulle intet mänskligt sinne kunnat
fatta, den vore förlorad för alla ... Hade icke det kristna
korset sitt fotfäste i en föregående bildning, hednisk så väl som
judisk, sannerligen det stode icke nu och överskyggde hela den
bildade världen, det bure ej på sin panna solvisaren, som
avskuggar det eviga ljuset.» Med denna pedagogiska synpunkt
på uppenbarelseevolutionen och kristendomens
kontinuitets-förhållande till judisk och antik bildning, sätter Tegnér själv
en gräns för sin utvecklingstanke. Den utesluter icke
principiellt möjligheten att se det unika i den kristna
uppenbarelsen. Och den låter förena sig med tron på den levande och
handlande Guden, som i historiens värld realiserar sin plan och
för mänskligheten genom många omvägar fram till det av
honom föresatta målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
