Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - d. Uppenbarelseevolutionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Tegnérs evolutionsidé utgör sålunda ingen totalitetsaspekt
på tillvaron. En konsekvent genomförd evolutionism är
principiellt förbunden med en optimistisk livsbetraktelse. Men
Tegnérs livssyn är pessimistisk. »I mina många mörka
stunder», skrev han till Wingård 1835, »förekommer mig ofta hela
världshistorien som en stor fortgående blasfemi». Geijer
yttrade i sitt minnestal vid hans bortgång: »I sig själv och i
grunden var hans världsåsikt mörk, dunkel, ja tragiskt dyster. En
djupare känsla av förgängelsens makt har aldrig någon burit
inom sig än denne till utseendet så glättige ögonblickets son.»
Tegnérs pessimism har dock sin grund snarare i hans
sjukliga dispositioner än i hans principiella grundsyn. Wrangel
påpekar, att märkbara vågdalar, tider av depression inträffa
med ungefärliga tioårsmellanrum: 1805, 1815, 1825 och 1835.
Den sista tioårsperioden slutar vid hans avtynande och död.
Dessa periodiskt återkommande vågdalar föregås av mindre
utpräglade depressionstider.2 »Ett fattades honom», sade Geijer
»Föryngringsprocessen i historien var honom förborgad.» Det
var den förvisso, när mjältsjukans mörka makter knöto sin
järnkedja kring honom. Men var den det djupast inne —
och principiellt?
2 Wrangel, Till skalden Tegnérs psykologi, Ord och Bild 1922, s. 530.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
