Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - b. Korsupplevelsen 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
hela hans liv var ju en enda stor uppoffring, ett sammandrag
av lidande och förlåtelse, av frid och kärlek. Och vi, som
bekänna hans namn, vi skulle vredgas och hata? Vi som tro
på försonaren, vi skulle vara oförsonliga? Vi som leva av
hans förlåtelse, vi skulle icke vilja förlåta våra bröder?
Sannerligen, ett fridsamt och försonligt hjärta, det är icke blott en
kristlig plikt utan det är summan och inbegreppet av
kristendomen själv ...»
Detta uttalande visar klart, att predikan hölls juldagen
1820 eller kort efter det Nattvardsbarnen diktats. Ty det som
här säges utgör en förträfflig kommentar till det centrala parti
av dikten, som explicerar försoningsläran. Prästen säger i sitt
tal till barnen:
»–-— Ej fader, ej moder
älskade eder som Gud, ty att I må saliga varda
gav han sin endaste son. När han böjde sitt huvud i döden,
firade kärleken glad sin triumf; fullbordat var offret.
Kärlekens djup är försoningens djup, försoning är kärlek
Därför, du människobarn, du älske förbarmande Fadren,
vilj vad den helige vill och av kärlek men icke av fruktan:
fruktan är slavarnas dggd, men det älskande hjärtat är villigt,
var fullkommen för Gud, fullkommen är kärleken ensam.
Ålskar du Gud som du bör, då älskar du bröderna även:
solen på himlen är en, och en är kärleken också.
Bär ej var mänsklig gestalt det gudomligas tecken på pannan?
Läser du ej i hans drag ditt ursprung? Seglar han icke
vilse som du på ett främmande hav och leda ej honom
samma stjärnor som dig? Vi skulle du hata din broder?
Hatar han dig, tillgiv! Det är skönt att dock stamma en bokstav
fram av den eviges språk: förlåtelse nämns det på jorden.
Känner du den som förlät med törnekornan kring hjässan,
bad för sin fiende ömt, för sin bödel? Känner du honom?
Ack! du bekänner hans namn, sä följ hans exempel tillika .. j;1
1 III: 115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
